Det finns en alldeles särskild mystik och tidlös kärlek som vilar över detta län, en känsla som sträcker sig långt bortom kommuner och gränser.
Det är ingen slump att människor i alla tider har sökt sig hit för att hitta sitt lugn. Tänk bara på John Bauer, som lät de mossklädda skogarna runt Jönköping och Bunn bli kulissen för sin magiska värld. Det är precis den sagolika känslan man fortfarande möter här.
Samma poetiska stillhet hittar man längs Vätterns dramatiska branter utanför Gränna, medan skogssjöarna i Habo och Mullsjö på andra sidan vattnet bjuder på ett helt eget, undangömt lugn. Den där skönheten förändras, men försvinner inte, när man rör sig inåt landet.
Bland Eksjös gamla innergårdar, Anebys skiftningar och Nässjös skogar finns en romantik som känns djupt rotad i historien. Fortsätter man ner mot Sävsjö och här hemma i Vetlanda öppnar landskapet upp sig i lummiga trädgårdar och glittrande småsjöar – gömda paradis som vårdats i generationer.
Åker man istället västerut, mot Värnamo, Vaggeryd, Gislaved och Gnosjö, möter man det vilda och fria. Store Mosses vidsträckta vidder och de gamla bruksmiljöerna påminner om att det karga och oupptäckta ofta är det allra vackraste.